Historia
En berättelse om en gammal koster från 1880
Friluftsrörelsernas genomslag runt förra sekelskiftet
Segling som fritidssysselsättning blev populärt i slutet av 1800-talet. Det bildades segelsällskap och många olika kappseglingar arrangerades.
Segelsällskapet FRAM utanför Göteborg startades i slutet av 1800-talet, närmare bestämt 1896, med anledning av att de ville vara
”en arbetarnas” motvikt mot ”kostymernas” GKSS.
Båtarna
Det gällde att få tag på lämpliga objekt som arbetarna hade råd med.
Ett sådant objekt var de gamla arbetsbåtar som det fanns relativt gott om med tanke på att de gamla båtarna inte var avsedda för den moderna tändkulemotorn.
En helt ny flotta byggdes upp med större fartyg och de gamla utrangerades.
Just Gerdny var från början en fiskebåt, vadbåt.
Båtarna hade samma byggnadsteknik som de gamla vikingarnas lastbåtar. Grundgående och breda så att de blev stadigare ju mer de lastades.
Det var grunden till att kosterbåtarna blev fritidssegelbåtar.
Efterhand satte karlarna igång med att ruffa och heldäcka sina båtar så att fruarna kunde följa med ut.
Gerdny
En av de här båtarna var GERDNY, en 8,5 meters vadbåt byggd omkring 1880.
Gerdny registrerades i FRAM och byggdes om till kappseglare och seglade under namnet Miranda.
Strax före första världskriget var en av hennes besättningar inblandad i någon sorts spektakel och bråk i Uddevalla, varefter samtliga blev uteslutna ur FRAM ”och namnet Miranda EJ MER får förekomma i båtregistret”…
Omkring 1920 köptes hon av några bröder och hon återfick sitt gamla namn GERDNY.
1926 renoverades hon och riggades om från 65 till 55 kvm.
Gerdny försvinner från Göteborg
I början av 1940-talet donerades 16 st kostrar till Sjövärnskårens nybildade Öresundsflottilj utanför Malmö, däribland Gerdny som under några år spred glädje för ungdomsverksamheten.
Hon fortsatte sedan sin färd upp längs ostkusten och kom senare ända upp mot Östersund.
Återuppståndelsen
Efter många långa historier låg Gerdny sjunken vid Margretelunds varv (där tidigare "Lådan", Kungsholms Lådfabrik var belägen) vid Ulvsundasjön i Bromma, där hon var på väg att sluta sina dagar som vrak.
1972 fick en mycket kraftfull dam vid namn Fia Bergsman erbjudandet om att få ”köpa henne billigt”.
"Skulle segla jorden runt", som Fia berättade
Fia tittade ner i vattnet och tyckte: ”Tja…”
Gerdny bärgas, motorn plockas isär och målas upp. All inredning grävs ur och en omfattande renovering påbörjas.
Några dagar före sjösättning är det fortfarande stora hål i båten där de nya borden skall in.
Killarna som ska leverera enepinnarna har fortfarande inte dykt upp..!
”Skjuta på sjösättningen? Nej, det går inte för sig... Jag har tröttnat på att vänta på karlar som aldrig dyker upp”.
Fia berättar hur hon beger sig ut i skogen för att själv leta efter enpinnar och hur hon sedan sitter hela natten och täljer.
Sjösättningen blir mycket riktigt av punktligt.
Utan karlar…
Fem år senare ger sig Fia av på en jorden runt-segling – dock med en annan båt.
Seglingen fick avbrytas utanför Gibraltar när medföljande karl blev sjuk. Reskassan gick åt för att hans sjukhusvistelse. "Det skall f-n till för att ha karlar med på en båt"...
Totalrenoveringen
Göran Bergåse från Västerhaninge, tidigare kollega, var den som tog över vårdnaden.
Motorn lämnades i delar till en reparatör, som senare stack till sjöss (unga läsare upplyses om att det här var före mobiltelefonernas tid…).
En ny motor måste införskaffas och den Renaultdiesel monteras som nu sitter i.
Gamla Gerdny är i ett omfattande behov av en ansiktslyftning och första projektet blir att övertyga den inte allt för välvillige hamnchefen om att få en ny chans.
Vad skall nu göras? Göran berättar om hur han sätter igång att ringa runt till båtbyggare för att få tips om hur man gör för att basa 1tums-ekplank. Båtbyggare är inte så många och inte heller alltid så talföra.
I alla fall inte när det gäller att tygla en vilt främmande entusiast…
Här följer en solskenshistoria ur Görans berättelse:
"Att montera bort gamla bord är ett lortigt och pillrigt jobb, eftersom det mesta sker med båten över sig och ögonen uppåt.
Med sticksåg kapas nyare nitar och de gamla enepinnarna av i spunningen. Enepinnar som fortfarande efter mer än 100 år doftar en, medan dess de bord som bytts och nitats ihop är spruckna.
Det gäller att få bort de gamla borden så hela som möjligt för att kunna ha dem som mall för de nya, så att både form och fasningar stämmer.
Nu är det sedan bara att sätta igång och bygga en basningslåda.
Den blir först alldeles för stor och när den sedan slutligen är lagom visar det sig i alla fall inte vara så enkelt. När herr Ek efter en timme i sin ångbastu kommer ut lång, tung, svettig och het skall han av mig med hjälp av händer, armar, knän, huvud och tvingar förpassas på sin rätta plats.
Nej, särskilt samarbetsvillig är han inte. Billiga tvingar som man inte kan lita på ger raskt efter och herr Ek ger mig först några snärtiga slag innan han överfaller mig med hela sin tyngd. Under den här kampen har han dessutom svalnat allt mer.
Istället blir metoden att värma efter med gasolbrännare och linolja.
Med hjälp av en fantastiskt tålmodig fru, letas enepinnar upp i skogen och snidas till hemma i uthuset.
I början blir det allt mindre kvar av Gerdny, men så småningom kommer 80 meter bordläggning på plats. 1000 nya Enepinnar. Ny akterstäv, 5 nya spant. Nytt däck i lärkträ och en ny ruff.
7 år senare glider Gerdny stolt ner i vattnet igen och sträcker sin barkade gaffelrigg mot skyn som hyllning till en gammal båtbyggarkonst."
______________________________
Anneli och Gunnar besökte Segelsällskapet Fram sommaren 2009 och träffade den lycklige arkivarien Erik Börjesson 85 år. Här följer en uppdatering om ägarförhållandena för Gerdny.
- Gerdny byggdes som vadbåt omkring 1880, kom till Göteborg runt 1900 och ägdes av en man som hette Berglind.
- 1904 köps hon av ”Stor-John” Andersson, renoveras och säljs nästan omgående.
Döps om till MIRANDA med difusa ägarförhållanden.
Två som var med kallades ”Slafse-Frans” och ”Blomster”.
- Omkring 1920 köps hon av BE Lindstedt och återfår namnet GERDNY.
I båtlaget (vanligt i segelsällskapet FRAM är att man går ihop om en båt i form av ett båtlag) ingår flera bröder Lindstedt.
- 1926 köps Gerdny av fem st maj-grabbar med Artur Johansson som rorsman. I båtlaget ingår också Olle Bengtsson och Torsten Abrahamsson.
- Vintern 1928-29 görs en omfattande renovering. Flera spant byts ut och hon fick en ny rigg på 55 kvm mot de tidigare 65.
- 1941 ”försvinner hon till ostkusten”, som det står i FRAMs arkiv.
- 1944-1945 Sjövärnskåren Malmö.
- 1946-1950 ägs hon av en färjeskeppare i Härnösand.
- 1950-1959 tandläkare Hans Menzel, Ullånger.
Hans berättar att hans föräldrar en dag blev oroliga när Gerdny inte kom hem på kvällen. Ruskigt väder. De bad lotsutkiken på Ulvön att hålla utkik.
"Är det Hans? Och Gerdny? Då behöver ni inte vara oroliga!" ...
Vidare berättar Hans målande hur de seglar ner Gerdny utan motor till Stockholm och Ekerö till nye ägaren. Hur de går via Väddö kanal.
"Ja, det måste varit en fin seglats", säger Gunnar. "Visst - men vi hade snöglopp"...
- 1959-1966 Lennart Oldsjö, Ekerö.
Gerdny förses för första gången i sitt liv med motor. En Albin.
- 1966-1969 Olle & Nils Sjölund
Olle berättar hur de, med ungdomlig entusiasm och som första seglats, beger sig till Polen.
”Sjökort..? Tja, vi fick tag i ett tyskt handelsfartyg på Bornholm”.
Gerdny läcker – mycket. Öser med allt som finns.
Genom att hetta upp tändstiften på gasolköket, får de slutligen igång motorn och genom att lägga kylvattenslangen i kölsvinet lyckas de hålla läns och kommer hem.
- 1969 tandläkare Anders Garpe, som sedan säljer till en byggmästare.
Anders bor för övrigt idag med sjötomt som är granne med Gerdnys nuvarande klubbholme i Mälaren, vilket innebär att Gerdny vid ett flertal tillfällen - mer än 40 år senare - helt ovetandes seglat över hans tomt...
Andes minns att han sedan sålde till en byggmästare i Sundsvall, dit "Gerdny måste ha gått på lastbil"...
- 1972-1977 Fia Bergsman, som tittar ner i vattnet vid Margretelunds varv och ger Gerdny ett nytt liv. Bärgar, byter några bord, täljer enpinnar och sjösätter igen för en jordenrunt-segling. Den görs dock senare med en annan båt.
(Anders Garpe konstaterar här tillsammans med Fia: -
"Gerdny kan omöjligt ha gått tillbaka till Bromma efter Sundsvall. Hon kanske bara blev kvar..?")
- 1977-2007 Göran Bergåse, Västerhaninge, gör totalrenovering.
Efter 7 år på land - 80 meter ny bordläggning, 1000 nya enepinnar, ny akterstäv, 5 nya spant, ny ruff nytt lärkdäck och nya segel - seglar Gerdny igen...
- 2007 - Anneli & Gunnar Eriksson, som tar Gerdny till Göta Segelsällskap på Långholmen i Stockholm.
Klyvaren sätts sommaren 2011 och sommaren 2012 riggas en ny mast.
- 2012 - I slutet av september bjöd Gerdny på en "släktträff"
Ovanstående tidigare ägare från 1950 kom med sina familjer. 
Hans, Lennart&Barbro,Olle, Nils, Anders,Fia, Göran.
To be continued
Gunnar Eriksson 2012